Lägger upp adressen igen
http://emmelie-missnice.blogspot.com/
Ny blogg
Jag ska nu prova att blogga på en annan sida.
Följ med dit om ni vill!
http://emmelie-missnice.blogspot.com/
Ångest
Alltid denna förbannde ångest. Antingen så har man ångest för något man HAR gjort eller så har man ångest för något man INTE HAR gjort. Men den finns alltid där, den maler konstant där i bakhuvudet. Det suger!
Ångest... vilket hemskt ord. Ordet i sig själv är ju ångestframkallande.
Blottad
Jag kan ha gjort bort mig fullständigt... Men det sägs ju att man måste våga för att vinna. Så jag körde på det så får man se vad det blir av det. <3
Jobb
Jäklar vad jag hoppas på att jag får jobbet som jag var på intervju för idag. Jag var en av fyra-fem personer som änns blev intervjuad, jag hoppas att de andra är sämre än jag på att "sälja" sig själv. För jag kan ju inte påstå att jag är speciellt bra på det, men jag tror ändå att det gick hyfsat.
Bara att hålla tummarna!
Inget
Fortfarande lika tragisk. Nu ger jag snart, bokstavligt talat, upp. Jag pallar inte det här. Mitt liv känns som ett jävla hell hole. Jag har inget.
Inget eget hem. Ingen inkomst. Inget jobb. Jag känner mig inte hemma. Den allra värsta känslan är att inte passa in någon stans.
Att känna sig utanför och malplacerad är en känsla jag levt med så länge jag kan minnas. Tillsammans med allt annat som går åt skogen blir den känslan outhärdlig. Jag vet fasiken inte vad jag ska ta mig till. Jag vet bara att ju mer motgångar jag stöter på desto djupare sjunker jag, desto djupare jag sjunker desto tröttare blir jag i armarna. Snart är det bara hoppet som håller mig från botten.
Det sägs att hoppet är det sista som överger en, så jag hoppas det stannar hos mig.
Här sitter jag
Ja, här sitter jag och känner mig fortfarande lika tragisk. Inget att göra. Skrollar upp och ned på facebook bara för att upptäcka att inget av intresse skrivs.
Men igår var iaf en bra dag. Fick ett samtal av Johanna vid 10-tiden på morgonen. Då var det bara upp och hoppa, äta frukost, klä på sig och bege sig ut i kylan för en heldag med henne. Det blev fika, en snabbis upp till Vällingby och en tur till IKEA. Vid halv tio var jag hemma igen, och då satte jag själklart igång med att ordna med sakerna jag köpte på IKEA. Hade jag varit smart hade jag väntat med det så att jag hade haft nått att göra idag. Men icke. Jag var på tok för ivrig att få upp allt och fixa. Kan jag ju ångra lite idag. Men, men, det är lätt att vara efterklok.
Tillbaka
Ibland önskar jag att man var typ 15 år igen, Då var största bekymret hur man skulle kunna övertala föräldrarna att få gå på den där festen. Man hade många kompisar och det hände nästan alltid något. Hände det inget så såg man till att något hände. Men det funkar inte riktigt så längre. Och i det långa loppet är jag faktiskt glad att jag inte längre är 15 år.
Nu är man vuxen och förväntas ta vuxna beslut och man har bara ett fåtal vänner. Och de vänner man har umgås man inte så mycket med pga att det inte finns så mycket tid över. Det beror oftast på jobb, kärlek och familjer. Som arbetslös suger det, För jag har inget av det där. Det ända jag har är tid, men ingenting att lägga den på. Så vad jag gör jag? Skrollar upp och ner på facebook, läser mina vänners bloggar och önskar att jag hade något annat att lägga min tid på.
Vilket betyder, i stora drag, att jag bara sitter och tycker synd om mig själv. Den insikten får mig dessutom att känna mig som en extremt tragisk person. Måste rycka upp mig.
