MsNice

Ibland önskar jag att man var typ 15 år igen, Då var största bekymret hur man skulle kunna övertala föräldrarna att få gå på den där festen. Man hade många kompisar och det hände nästan alltid något. Hände det inget så såg man till att något hände. Men det funkar inte riktigt så längre. Och i det långa loppet är jag faktiskt glad att jag inte längre är 15 år. Nu är man vuxen och förväntas ta vuxna beslut och man har bara ett fåtal vänner. Och de vänner man har umgås man inte så mycket med pga att det inte finns så mycket tid över. Det beror oftast på jobb, kärlek och familjer. Som arbetslös suger det, För jag har inget av det där. Det ända jag har är tid, men ingenting att lägga den på. Så vad jag gör jag? Skrollar upp och ner på facebook, läser mina vänners bloggar och önskar att jag hade något annat att lägga min tid på. Vilket betyder, i stora drag, att jag bara sitter och tycker synd om mig själv. Den insikten får mig dessutom att känna mig som en extremt tragisk person. Måste rycka upp mig.