Life
Idag har det varit en bra dag. Gjorde klart ett produktblad på jobbet och fick massa beröm av mina chefer. Känns otroligt bra. Jag känner mig rätt så grym faktiskt.
Nu sitter jag hemma i soffan, helt solo. Ingen karl. SKÖNT!!!
Han kommer inte hem förrän imorgon.
Ändrade min status på Facebook idag också. Från "in a relationship" till "single". Jag känner mig faktiskt som singel, även om jag fortfarande bor ihop med karln. Självklart skulle jag känna mig mer som singel om jag inte fortfarande bodde med honom. Det säger säg själv. Det vardagliga livet har liksom inte ändrats så mycket från när vi fortfarnade var ett riktigt par. Det ända som skiljer sig egentligen är att vi inte har sex, fast det hade vi ju inte på slutet iaf. Och att jag känner mig ännu mer trängd när han försöker påpeka saker för mig.
Det är konstigt ibland vilka känslor man har. Förut önskade man han brydde sig mindre, nu önskar man att han inte ska bry sig alls.
Det känns rätt sjukt, men dom känslor jag haft verkar vara som bortblåsta. Dom har ersatts med något annat. Jag vet inte riktigt med vad för känslor, men kär är jag inte för fem öre. Tyvärr!
Det är inte änns en känsla jag saknar för tillfället. Den ända känslan jag saknar är passion!
Nu sitter jag hemma i soffan, helt solo. Ingen karl. SKÖNT!!!
Han kommer inte hem förrän imorgon.
Ändrade min status på Facebook idag också. Från "in a relationship" till "single". Jag känner mig faktiskt som singel, även om jag fortfarande bor ihop med karln. Självklart skulle jag känna mig mer som singel om jag inte fortfarande bodde med honom. Det säger säg själv. Det vardagliga livet har liksom inte ändrats så mycket från när vi fortfarnade var ett riktigt par. Det ända som skiljer sig egentligen är att vi inte har sex, fast det hade vi ju inte på slutet iaf. Och att jag känner mig ännu mer trängd när han försöker påpeka saker för mig.
Det är konstigt ibland vilka känslor man har. Förut önskade man han brydde sig mindre, nu önskar man att han inte ska bry sig alls.
Det känns rätt sjukt, men dom känslor jag haft verkar vara som bortblåsta. Dom har ersatts med något annat. Jag vet inte riktigt med vad för känslor, men kär är jag inte för fem öre. Tyvärr!
Det är inte änns en känsla jag saknar för tillfället. Den ända känslan jag saknar är passion!
Irritation
Jag bara känner hur irritationen växer. Jag vet inte själv varför. Den bara ligger under ytan och bubblar, väntar på att komma ut. Jag har inte änns något konkret att vara irriterad över. Så varför? Jobbig känsla måste jag säga. Problemet är, att när det känns så här, så brukar det komma ut över människor som inte förtjänar det. Det är inte bra. Det skapar osämja som inte alls behöver vara.
Just nu har jag bara lust att stampa i golvet skrika som en fem-åring. Men jag vete fasiken vad jag skulle skrika. En rad med svordomar? Bara ett skrik? Eller en harang med anklagelser? Jag vet inte vad det är som behöver komma ut. En hel del antagligen. Men jag är som jag är och fortsätter hålla allt inom mig. Någonstans i bakhuvudet. Det är bara bakhuvudet som vet. Och bakhuvudet verkar vilja gömma det för mig. Så för tillfället är det bara att gilla läget.
By the way. Jag behöver göra en ny frisyr. Det vill jag göra NU. Tror ni det finns några frisörsalonger öppna idag. Påskafton liksom. Kanske. Får se.
Bye bye!
Just nu har jag bara lust att stampa i golvet skrika som en fem-åring. Men jag vete fasiken vad jag skulle skrika. En rad med svordomar? Bara ett skrik? Eller en harang med anklagelser? Jag vet inte vad det är som behöver komma ut. En hel del antagligen. Men jag är som jag är och fortsätter hålla allt inom mig. Någonstans i bakhuvudet. Det är bara bakhuvudet som vet. Och bakhuvudet verkar vilja gömma det för mig. Så för tillfället är det bara att gilla läget.
By the way. Jag behöver göra en ny frisyr. Det vill jag göra NU. Tror ni det finns några frisörsalonger öppna idag. Påskafton liksom. Kanske. Får se.
Bye bye!
