MsNice

Detta var upplagt på facebook.

Jag blev sjukt rörd när jag läste detta.
Så himla fint men sorgligt!

Jag gick runt i en stormarknad när jag såg en kassörska ge den här lilla pojken sina pengar tillbaka, pojken kunde inte ha varit mer än 5 eller 6 år gammal.
Kassören sa: "Jag är ledsen, men du har inte tillräckligt med pengar för att köpa denna docka.''
Den lilla pojken vände sig till den gamla kvinnan bredvid honom,''Mormor, är du säker på att jag inte ha......r... tillräckligt pengar?''
Hon svarade,''Du vet att du inte har tillräckligt med pengar för att köpa denna docka, min kära.''
Hon bad honom att stanna där i 5 minuter medan hon gick för att se sig omkring. Hon lämnade honom. Den lille pojken höll fortfarande dockan i handen.
Slutligen gick jag mot honom och jag frågade honom vem han ville ge denna docka till. "Det är dockan som min syster älskade mest och önskade sig så mycket till jul. Hon var säker på att tomten skulle ta med den till henne. Jag svarade honom att kanske jultomten skulle ge den till henne trots allt och att han inte skulle oroa sig.
Men han svarade mig tyvärr. "Nej, jultomten kan inte ge den till henne där hon är nu. Jag måste ge dockan till min mamma så att hon kan ge det till min syster när hon går dit."
Hans ögon var så ledsna när han säger, "Min syster har gått för att vara med Gud. Pappa säger att mamma kommer att se Gud mycket snart också, så jag tänkte att hon kunde ta dockan med sig och ge den till min syster.''
Mitt hjärta nästan stannade. Den lille pojken tittade upp på mig och sa "Jag bad pappa att be mamma att inte gå ännu. Hon måste vänta tills jag kommer tillbaka från köpcentret. Sen visade han mig en väldigt fin bild av sig själv. Han skrattade.
Han berättade då för mig "Jag vill att mamma tar min bild med sig så hon inte glömmer mig. "Jag älskar min mamma och jag önskar att hon inte behöver lämna mig, men pappa säger att hon måste gå för att vara med min lillasyster."
Sedan tittade han igen på dockan med sorgsna ögon, mycket tyst. Jag sträckte mig snabbt efter min plånbok och sa till pojken. "Antag att vi kontrollerar igen, ifall du har tillräckligt med pengar för dockan!'' OK sa han," Jag hoppas jag har tillräckligt."
Jag lade till några av mina pengar till hans utan att han såg och vi började räkna dem. Det var nog för dockan och även en del extra pengar.
Den lille pojken sa: "Tack Gud för att du gav mig pengar!" Sedan tittade han på mig och tillade: "Jag bad Gud igår kväll innan jag somnade att se till att jag hade tillräckligt med pengar för att köpa denna docka, så att mamma kunde ge det till min syster. Han hörde mig! Jag ville också ha tillräckligt med pengar för att köpa en vit ros till min mamma, men jag vågade inte be Gud om för mycket. Men han gav mig tillräckligt för att köpa dockan och en vit ros. Min mamma älskar vita rosor."
Några minuter senare återvände den gamla damen och jag stod kvar med min korg. Jag avslutade min shopping i en helt annan sinnesstämning från när jag började. Jag kunde inte få den lille pojken ut ur mitt sinne. Då kom jag ihåg en lokal tidningsartikel för två dagar sedan, som nämnt en berusad man i en lastbil som kört in i en bil med en ung kvinna och en liten flicka. Den lilla flickan dog direkt och läget för mamman var kritiskt. Familjen var tvungen att besluta om att stänga av den livsuppehållande maskinen eftersom den unga kvinnan inte skulle kunna återhämta sig från koman. Var det familjen till den lilla pojken? Två dagar efter mötet med den lilla pojken läste jag i tidningen att den unga kvinnan hade gått bort. Jag kunde inte hejda mig själv så jag köpte ett gäng av vita rosor och jag åkte till minnesplatsen för den unga kvinnan där människor kunde ta farväl innan hennes begravning. Hon var där, i kistan och höll en vacker vit ros i handen med bilden av den lilla pojken och dockan placerad över hennes bröst. Jag lämnade platsen, tårögd,med känslan av att mitt liv hade förändrats för alltid. Den kärlek som den lilla pojken hade för sin mor och hans syster är fortfarande till denna dag svårt att föreställa sig och på bråkdelen av en sekund hade en rattfyllerist tagit allt detta ifrån honom. Nu har du två val: (1) kopiera och klistra in den här på väggen (2) Ignorera det som om det aldrig rört ditt hjärta..

Var och pratade med en counselor idag. Hon tror att jag har en släng av depression, ångest och lite borderline. Färdig för psyket med andra ord. As I said before. Nu när jag läst lite om hela så kan jag nog hålle med till viss del, hon trodde nämligen att jag led av PTSD också, men det tror inte jag, inte längre i alla fall, för det har jag ju redan jobbat på. Det gjorde jag på Kris- och Traumacentret på Danderyds sjukhus.

Nedan är lite info om dessa psykiska tillstånd som jag hämtat på www.vårdguiden.se.

Läs och lär:

Depression:

Depression är en sjukdom som många drabbas av. Om du är deprimerad känner du dig ofta nedstämd och får ångest utan någon påtaglig orsak. En uttalad trötthet är vanligt, liksom problem med sömnen och minskad matlust. Hur en depression upplevs varierar väldigt mellan olika personer. Depression kan också vara ett tidigt tecken på annan sjukdom. Ta kontakt med din vårdcentral om du tror att du drabbats av en depression.

Depression skiljer sig från tillfällig nedstämdhet ("lite nere" eller "deppig"). Att vara tillfälligt nedstämd är vanligt, det är en naturlig och oftast begriplig reaktion i olika livssituationer. Det är först när nedstämdheten blir djupare och ihållande, och förekommer dagligen under minst två veckor, som det kan röra sig om en depression.

En depression kan komma utan någon tydlig orsak. Men den kan också utlösas av olika yttre händelser, till exempel långvarig kroppslig smärta, familjeproblem, sorg eller andra påfrestningar. Både biologiska faktorer och svåra upplevelser tidigare i livet kan ge en ökad sårbarhet och ökad risk att drabbas av depression i vuxen ålder. Ofta samverkar och bidrar flera faktorer till en depression.

Symtom på depression

En depression kan vara av olika svårighetsgrad och ge varierande, ibland mycket svåra, symtom. Om du har en depression är det vanligt att du:

•  
  • känner dig nedstämd. Ingenting känns särskilt meningsfullt eller roligt längre. Ibland kan du känna hopplöshet och att du aldrig kommer att kunna bli glad igen.
  • får svårt att påbörja och ta itu med saker och ting.
  • får försämrat minne och svårt att koncentrera dig.
  • blir rastlös.
  • känner ångest och är lättirriterad.
  • känner dig värdelös och har svåra skuldkänslor.
  • får försämrad aptit och går eventuellt ner i vikt.
  • är väldigt trött, trots att du sover.
  • har sömnproblem, till exempel att du vaknar tidigt med ångest och oro.

Du kan även få kroppsliga tecken vid ångest och depressionstillstånd, till exempel:

•  
  • andnöd
  • hjärtklappning
  • värk i till exempel muskler.

Ångest:

Ångest är en naturlig reaktion vid hotande fara. Ångest har, liksom smärta, en funktion för vår överlevnad och varnar oss för farliga situationer. Ångest kan vara alltifrån ängslan och oro till rädsla och panik. Om egenvård inte räcker till eller om du lider av stark ångest kan du kontakta din vårdcentral eller en psykiatrisk öppenvårdsmottagning för att få hjälp.

Ångest kan ibland växa sig så stor att den istället för att skydda oss, begränsar oss – och till och med förlamar oss – i våra dagliga liv. Orsaker till denna ångest kan vara en medfödd sårbarhet, upplevelser under uppväxten eller felinlärning, till exempel att vi kopplar ihop en obehaglig upplevelse, som en panikattack, med att åka tunnelbana eftersom panikattacken inträffade på tunnelbanan första gången. Vi talar då om sjuklig ångest som beskrivs i olika ångestsyndrom. Syndrom betyder att flera symtom ingår. Till ångestsyndromen räknas:

• paniksyndrom
• posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)
• social ångest eller social fobi
• specifika fobier
• tvångssyndrom (OCD)
• generaliserat ångestsyndrom

Ångest och ångestattacker kan ingå som en del i de flesta psykiska sjukdomar, till exempel depression. Kroppsliga sjukdomar som cancer, astma, hjärtsvikt och kärlkramp kan också ge svår ångest.

En stor påfrestande förändring som skilsmässa eller en anhörigs död kan ge svår ångest. En sådan livshändelse kan utlösa eller förvärra ett sjukligt ångesttillstånd. Men man kan även få svår ångest utan någon tydlig orsak.

Svår ångest kan även komma i samband med abstinensbesvär vid alkoholmissbruk eller läkemedelsmissbruk. Stora mängder kaffe och cigaretter, eller andra former av nikotin, kan i sig också ge ångest och svårighet att sova.

Det som avgör om du bör söka professionell hjälp är hur mycket du lider och hur mycket ditt liv och din vardag begränsas av ångesten.

Du kan läsa mer om psykisk ohälsa här på Vårdguiden.se.

Symtom på ångest

Vid ångest kan du känna alltifrån ängslan och oro till stark rädsla och panik. Ångesten ger dessutom ofta kroppsliga tecken som:

• andnöd
• hjärtklappning
• svettning
• yrsel
• illamående
• spända muskler.

Om ångesten pågår länge kan det leda till att du får svårt att koncentrera dig, blir lättirriterad och får sömnproblem.


Borderline:

Borderline personlighetsstörning yttrar sig på olika sätt. Den som fått sjukdomen känner sig ofta arg, deprimerad, olycklig och har ångest. Känslorna kan gå mot leda och tomhet eller skräckartat stegras mot katastrof och övergivenhet. Psykoterapi och medicinering används för att förhindra återfall. Om du misstänker borderline bör du kontakta din vårdcentral eller öppenpsykiatrin.

Två procent av befolkningen befinner sig i ett gränsland mellan lättare och svårare psykiska besvär. Det kallas borderline personlighetsstörning eller emotionell instabilitet.

Tillståndet är knepigt att förklara och behandla. Dubbelt så många kvinnor som män sägs ha borderline. Ungefär var tionde som drabbas dör i förtid, oftast genom självmord.

Både arv och miljö påverkar om du ska hamna i gränstillståndet. En inneboende ängslighet, impulsivitet eller känslomässig osäkerhet kan göra dig sårbar för negativa faktorer i din omgivning.

Om du dessutom växer upp i en otrygg eller hotfull miljö, kan borderlinestörningen utlösas.

Borderline är ingen sjukdom eller egenskap som man antingen har eller inte har. Gränsen mellan sjukt och friskt flyter. Personlighetsstörningen kan också förändras och försvinna med tiden.

Symtom vid borderline personlighetsstörning

• Hur du beter dig, känner dig och förhåller dig till andra svänger hela tiden kraftigt fram och tillbaka.
• Du känner dig ofta arg, deprimerad, olycklig och har ångest. Känslorna kan gå mot leda och tomhet eller skräckartat stegras mot katastrof och övergivenhet.
• Du kan ha svårt att tygla dessa känslor och uttrycker dig oftast aggressivt. Du är impulsiv. Humöret är oberäkneligt och föränderligt.
• Du tycker inte att du duger. Du har en negativ självuppfattning. Det kommer till uttryck genom exempelvis missbruk av sex, alkohol, droger eller mat, vårdslöshet i trafiken, slösaktighet med pengar eller självmisshandel, inklusive självmordsförsök.
• I allmänhet lyckas du ändå dölja dina känslor och förställa dig för att passa in socialt. Därför går det oftast bra för dig i skolan eller i arbetslivet.
• I nära personliga förhållanden kan du däremot bli krävande och lätt hamna i beroende. Du är rädd att bli övergiven.
• Du pendlar mellan intensiv beundran och nedvärdering av andra människor.
• Om du upplever psykotiska episoder, är de oftast korta och präglas närmast av förföljelsetankar.
• Andra kan uppleva dig som ombytlig, anpassande och opålitlig, känslokall eller aggressiv och dra sig undan, vilket naturligtvis inte gör det lättare för dig.

I lördags blev det shopping på Camarillo Outlet, köpte inte så mycket, bara ett skärp och en jacka. Jag höll mig från att köpa skor för en gångs skull.


Camarillo Outlet

  
Min lunch / Maria leker barn / Vägen hem

Efter en dags shopping blev det middag på State street. Närmare bestämt Aldo's, a.k.a. 1029 orgasmer, jag åt en enkel pasta med fräst vitlök, olivolja, och rosmarin. Oj, oj, oj vad gott det var. Bland det godaste jag ätit någonsin. Mitt första uttryck efter att ha smakat på maten var:
"Gudomligt! Åh... det godaste jag ätit på evigheter. Åh, vilken jävla munorgasm"
Mina vänner ville självklart smaka på denna enkla men ack så underbara rätt, och de var inte sena med att hålla med mig. Det var första gången jag åt där, men absolut inte sista. Om varmrätten var så där god vågar jag knäppt tänka på hur god förrätten och efterrätten är.

Hur som helst. Efter en underbar middag bardet av hemmåt för att byta kläder och sminka sig för kvällens utgång. Vi hamnade på Tonic och det var hur kul som helst.


Så här glad var jag vid hemgången från Tonic

Det var en riktigt bra helg om man bortser från Söndagen.
Då mådde jag värre än värst.
Ångest och depression, som dessutom sitter kvar, inte lika kul!

Fredag hade jag en riktigt soft dag. Jag och två vänner åkte till Mesa och tog en kaffe på Starbuckcs sen åkte två av oss ner till State steet och kollade lite affärer.



 

Sen på kvällen blev det bio "the Lion King 3D". Första 3D-filmen jag såg någonsin vilket var en fantastisk upplevelse, men de hade kunnat fixat till ljudet, som var väldigt lamt, tycker jag. Med bättre ljud hade det varit en sjukt bra och mäktig upplevelse.

I torsdags efter skolan åkte jag och en vän ner till State street och gick på Yogurtland och skickade iväg lite gejer till Sverige på United States Post Office. 

   

Blev inga bilder idag. Känner mig sjukt depremirad. Just nu vill jag bara hem.

Varför känner jag så när det, för en gångs skull, går bra i skolan?
Psyket nästa kanske...

När hostan är på väg att fösvinna så går jag och får feber.
Jag har inte tid att vara sjuk i veckorna.

Fan också!

- Medium Light Mocha Frappuccino with zoy milk, no whipped cream

Yogurtland
(om ni inte kunde läsa skylten menar jag)

  
Jag utanför Yogurtland, och min supergoda yogurtland-glass med massa frukt


Biblioteksbyggnaden på skolan

Här kommer bild på min utsikt från balkongen!


Man ser ner till stranden
(Bilden är zoomad)


Lite mer in-zoomat

Maria provar en hjälm som jag hoppas ingen köper!
Vem vill se ut som en apa?


State Street (uppåt) på väg mot Subway

Idag fick jag tillbaka mina journals som jag lämnade in i torsdags. Trodde jag skulle få ett C för jag hade inte lagt ner så jättemycket jobb på dem, men hör häpna, jag fick ett B. Läggar jag ner lite mer tid och eftertanke på dem i fortsättningen kan jag kanske höja det betyget. Fick även tillbaka ett grupparbete, men det fick jag "bara" C på. Betyget var för hela gruppen, känns lite tråkigt, då det jag skrev var värt ett B-. Jag fick högst poäng på det jag skrev, så jag känner mig en aning stolt i alla fall. Verkar som att allt pluggande ger utdelning denna termin. Förra terminen kunde jag ju sitta hur länge som helst och inte fatta ett någonting.

Kort och gott. Den här dagen lyckades boosta mitt humör enormt. Det känns skönt, vaknade ju inte upp med bästa känslan direkt.

Vem bryr sig?!

Jag vet fasiken inte vad jag ska göra med mitt liv. Jag känner mig så liten ibland, eller kanske snarare bortkommen. Nu trivs jag visserligen med mina kurser och psykologin tycker jag är sjukt intressant. Jag hoppas verkligen att jag har hittat min grej nu. Men vad fasen gör jag om jag inte tycker det om ett halvår. Vad gör jag då? Det finns inte många andra kurser på skolan som jag är intresserad av.

Jag vete fasiken vad som händer med mig. Jag har så mycket olika konstiga känslor i kroppen som jag inte änns kan sätta ord på. Jag tror jag har hamnat i någon slags ålderskris eller nått. Det känns som att tiden rusar och jag hänger inte med. Som att det kommer sluta med att jag blir gammal, rynkig och ensam. Det skrämmer mig!

Jag stötte på ett gäng pelikaner ute på piren för ca två veckor sedan...




        

(De är sjukt stora, typ som halva mig)

Här är mina nya favvo-skor. Tyvärr är dom en aning varma här i Cali, i alla fall än så länge.