MsNice

Handläggningen av min ansökan alltså. Den har börjat nu. Känns superbra.
Och här hemma är det också ganska bra. Vi är i alla fall inte ovänner. Men det är jobbigt och se han må så dåligt.
Men jag måste tänka på framtiden. Så är det bara. Jag har ett liv att leva. Och då kan man inte stå och trampa på samma ställe i evigheter. Det säger säg självt.

Ska snart ta mig till konsum och inhandla lite nödvändigheter. Har egentligen ingen lust att gå ut, men jag blir fan knäpp av att bara sitta här.

Nu riktar vi in oss på mitt gamla motto:
Lev livet medans du kan!!!