MsNice

Jag bara känner hur irritationen växer. Jag vet inte själv varför. Den bara ligger under ytan och bubblar, väntar på att komma ut. Jag har inte änns något konkret att vara irriterad över. Så varför? Jobbig känsla måste jag säga. Problemet är, att när det känns så här, så brukar det komma ut över människor som inte förtjänar det. Det är inte bra. Det skapar osämja som inte alls behöver vara.
Just nu har jag bara lust att stampa i golvet skrika som en fem-åring. Men jag vete fasiken vad jag skulle skrika. En rad med svordomar? Bara ett skrik? Eller en harang med anklagelser? Jag vet inte vad det är som behöver komma ut. En hel del antagligen. Men jag är som jag är och fortsätter hålla allt inom mig. Någonstans i bakhuvudet. Det är bara bakhuvudet som vet. Och bakhuvudet verkar vilja gömma det för mig. Så för tillfället är det bara att gilla läget.

By the way. Jag behöver göra en ny frisyr. Det vill jag göra NU. Tror ni det finns några frisörsalonger öppna idag. Påskafton liksom. Kanske. Får se.

Bye bye!