Det är som vanligt
Jag tog ett djupt andetag. Slog numret. Och fick svar. Men som vanligt så var personen jag skulle prata med inte på plats. Så jag måste göra ett nytt försök på måndag. Så jäkla typiskt. Så är det nästan alltid när jag väl försöker ta tag i dom där jobbiga samtalen. Varför kan det inte bara få gå bra på en gång? Nu måste jag alltså göra samma sak på måndag. Jag som använt hela denna vecka till att försöka bygga upp självförtroendet och orka ringa detta samtal. Nu har jag bara några dagar på mig att förberedda mitt stackars psyke igen.
Får försöka se det från den ljusa sidan. Det kanske faktiskt stärker mig lite. Eller vad tror ni? Att gå igenom detta gång på gång kan väl ändå inte bara vara dåligt även om det är jobbigt. Kan ju hoppas att det blir lättare på måndag. Nu vet jag i alla fall vem det är jag ska prata med. Eller ja, i alla fall till namnet.
