MsNice

...när lördagen kommer och det är tillåtet att sove läääänge på morgonen så slår man så klart upp ögonen och är superpigg den tiden man bör vara det på vardagarna. Dvs. vid halv nio - nio-tiden. Skit kul! Inte!!!
Men får väl ta mig en powernap eller nått senare på dan så att man kanske orkar göra nått ikväll. För det har varit min plan sen igår. Att idag ska jag f*n hitta på nått kul.

Köpte nya skor igår btw. Ett par kängor i skinn. Superfina. Me liiike! Tyckte jag behövde skämma bort mig lite efter en vecka av feberfrossa.

Men uteöver det tror jag att jag behöver göra nått radikalt. Har liksom ingen ork eller lust med nått känns det som. För när folk frågar om jag ska med på ditt eller datt så bangar jag. Inte alls ett bra drag. Jag är egentligen ingen bangare. Jag älskar att komma ut å träffa folk m.m. men av nån anledning så tvekar jag hela tiden. Löningshelger t.ex. finns inte en chans att jag går på krogen, då bangar jag, är det "fel" krog så bangar jag. Fast egentligen så vill jag ju bara ut å shejka as för en gångs skull. Va skit länge sen. Skulle verkligen vill glömma allt för en stund shejka järnet. Så där som jag gjorde för typ 3-4 år sedan (när jag väl shejka alltså vilket inte alltid var så lätt å få mig å göra). Det är bara ett fåtal personer som kan få mig till det. Å ni vet vilka ni är.


Jag kommer ihåg en speciell kväll. Vi satt hemma hos mig med lite vin och skulle ta det lugnt. In-My-As säger jag bara. Vi åkte till 360 och shejka som galningar. Men satan va kul vi hade. Spontana kväller har en förmåga att bli så jäkla lyckade.
Saknar den tiden som f*n! När man var helt spontan och en aning crazy emellanåt.


Nä, jag måste ta tag i saker å ting fort, helst nu. Men det samtalet jag bör ringa måste jag vänta med till måndag. Eftersom dom inte har telefontid förrän då. Men ska verkligen försöka finna styrkan å ringa. Innan jag hamnar på ruta ett, där jag va för typ 10 år sen, igen. Men med rätt hjälp ska jag nog kunna krossa dom små hinder som ställt sig framför mig och blockerat. Jag vill känna ork och lust igen! Jag vill känna att jag lever, in a happy way. Har varit lite väl mycket dåligt nu ett tag. Och då kommer ångesten krypande. Och inte blir det ju bättre av att jag känner mig som crappy-vän som bara inte orkar ta tag i saker just nu. Men jag vill och jag ska. Räkna med det!

Mitt hopp är inte ute än, å då borde inte erat hopp heller vara det. För vad skulle jag med mitt hopp till då?
Det är ju som bekant svårt att tro på något som ingen annan tror på!
Tänk på det gott folk. Själv tycker jag det är en ganska så bra tankeställare om inte annat. Det stämmer ju!

Nu ska ni slippa läsa mer känslomässigt babbel som bara några kommer förstå i vilket fall som helst!